Kurator Sorterar

Idag hade vi gemensam tid bokad hos kurator för att prata om "livet" i magen.

Hoppades att Kuratorn skulle städa i ordning alla våra frågor och tankar.

Kan inte säga att jag känner att ordningen är återställd ännu om jag säger så. Hon konstaterade dock ganska snabbt att våra funderingar och frågor är ganska olika, jag verkar mer positiv till ännu ett barn, maken mer orolig.
Hans resonemang är kortfattat:

"Jag vill kunna ge mina barn ett bra liv med goda förutsättningar. Det blir svårt om jag inte får vara här och närvarande.. "

Jag resonnerar mer flummigt och känslomässigt i banor som:

" Att vi blir gravida, att det blir liv, mot alla odds måste betyda något alldeles speciellt.."

Dock har man kommit så långt att man nu ska ta reda på hur cytostatikabehandlingarna som maken får kan ha påverkat rent genetiskt.
Rekommendationer är att man inte skaffar barn innan 6 månader efter avslutad behandling, men när det väl blivit en befruktning hamnar allt i ett annat ljus.

Till saken hör oxå att kroppen "sköter mycket" på egen hand i det fall något är fel och denna period är inte över ännu heller... Mycket kan hända utan att vi kanske behöver ta några beslut..
Det är nog bäst att sluta bubbla här för det blir så mycket svammel då tankarna bollar och studsar hit och dit.

Lite mer klarhet ska de ha fått i nästa vecka, då ska de oxå delge oss.

I övrigt är det dag 2 i behandlingsomgången och Maken tycker det är enklare att äta medicinen nu när han fått besked om att den hjälper på något sätt hittills.