tisdag 1 juni 2010

bakslag o frustration

Marginalerna är mindre innan jag rasar nuförtiden. Antagligen minskar de i takt med att rädslan blir större.

Vi har haft oroväckande bakslag. Akuta sjukhusbesök på grund av svåra kramper och hemskt hög plötslig feber.
Resulterade i dubbla penicillinkurer och utöver mattheten som kommer efter sådan oerhörd kraftansträngning är det nu lugnt vatten igen.

Det är HEMSKT, cancern blir så nära och vi tvingas alla ta upp huvudena ur den betryggande sanden som vi gömmer oss bakom.
Cancern flåsar i nacken och skapar oro i lägret. Alla har kort stubin, reagerar med frustration och stingsligt trotsigt humör.

Ingen skön familjeharmoni här inte...
I dessa prövningar känner jag mig oerhört oerhört ensam, klarar inte av att ventilerar eller prata med någon i dessa faser, tycker inte att någon i min omgivning förstår, de är inte i vår situation och då tycker jag inte att de kan sätta sig in i min situation hur de än försöker, hur väl de än menar. Blommor och fina omtänksamma kort mm mm mm vill jag bara slänga i papperskorgen, vill vara utan dem... Jag önskar mig bara ett vanligt fint lyckligt friskt liv med en frisk familj, min finaste fina familj, mina älskade älsklingar, ett liv i harmoni och vardagslunk...

Hemsk och otacksam känner jag mig i samma ögonblick som jag tänker sådana tankar om alla dem som menar så oerhört väl, som är så omtänksamma och vill finnas där för oss, för det vill de väl? Eller är de - VARNING - här kommer ännu en förbjuden otillåten tanke - bara tacksamma, lättade och lyckliga över att deras närmaste, nära och kära är skonade från detta elände... Att de själva inte behöver gå igenom eller leva i detta...?????
Usch, jag är en hemsk människa, sjuk på mitt sätt... Med sådana här tankar måste det blivit kortslutning någonstans inom mig!

Jag måste resa mig, JAG MÅSTE! Måste se det som är bra.. Idag får jag vara tacksam över det vackra fina i naturen, det är ljuvligt vackert ute, doftar så gott.. Måste vara tacksam över att det ändå vänt nu - peppar peppar peppar - med det akuta som varit de sista dagarna.
Min Älskling är så tapper, även om jag ser sorgen, oron och skuggan i hans vackra blick...

Kärlek till Er alla som finns där med er Omtanke och stöd!

(... :-)... jag menar det verligen ;)!)