Tack

Ni är alla så oerhört fina och kloka!
Tack för alla stärkande, värmande kommentarer och mail!
Det betyder så mycket!
Mitt i allt tungt vet jag att jag är långt ifrån ensam om min verklighet, det är många där ute som lever med prövningar och jag sänder er all styrka jag kan frambringa!
Just du är unik, fantastisk och oerhört klok o stark i det du tvingas kämpa med och leva i!
Ensam är inte alltid starkast!

Jag gömmer mig o är rädd men du ser mitt leende

jag gömmer mig. Jag kan inte annat än tycka livet suger och är orättvist. Vet att det finns många som är i vår situation och livet är lika orättvist mot er!

Är less på sjukhusbesök och undersökningar - även om jag vet att det är det som gör att min SoulMate kan forstätta kämpa! Men jag önskar mig bara att han ska få ha ett gott liv, att vi ska få ha ett harmoniskt liv tillsammans utan denan j-a Cancer och allt ont och all smärta som den för med sig.
Jag är trött, men tröttast är min Livskamrat och kärlek i livet - Han är dock den som utåt kan vara starkast.. Tro inte att jag gnäller och är uppgiven inför honom! Inför honom och alla i vår omgivning är jag allt annat än missmodig. Det är bara här, i denna blogg och hos min psykolog som jag ventilerar och blottar mig. Jag o Min SoulMate pratar emellanåt, har våra svarta dagar, men sedan bestämmer vi oss för att "Idag sörjer vi, imorgon lever vi och tar tillvara på allt vi kan få - lever här och nu och gör allt till det bästa vi kan". Det går, men dippar kommer och gör ont, bara att resa sig, stålsätta sig och le då.

Livet är hårt och smärtsamt. Jag är så rädd för att döden ska drabba vår familj. LIVRÄDD för vad framtiden har med sig för oss!
Önskar så at framtiden är ljus - jag hoppas det och vill tro på många fina år och mirakel - för det sker!

All styrka till Er som kämpar - hoppet ska inte tyna!