jag gömmer mig. Jag kan inte annat än tycka livet suger och är orättvist. Vet att det finns många som är i vår situation och livet är lika orättvist mot er!
Är less på sjukhusbesök och undersökningar - även om jag vet att det är det som gör att min SoulMate kan forstätta kämpa! Men jag önskar mig bara att han ska få ha ett gott liv, att vi ska få ha ett harmoniskt liv tillsammans utan denan j-a Cancer och allt ont och all smärta som den för med sig.
Jag är trött, men tröttast är min Livskamrat och kärlek i livet - Han är dock den som utåt kan vara starkast.. Tro inte att jag gnäller och är uppgiven inför honom! Inför honom och alla i vår omgivning är jag allt annat än missmodig. Det är bara här, i denna blogg och hos min psykolog som jag ventilerar och blottar mig. Jag o Min SoulMate pratar emellanåt, har våra svarta dagar, men sedan bestämmer vi oss för att "Idag sörjer vi, imorgon lever vi och tar tillvara på allt vi kan få - lever här och nu och gör allt till det bästa vi kan". Det går, men dippar kommer och gör ont, bara att resa sig, stålsätta sig och le då.
Livet är hårt och smärtsamt. Jag är så rädd för att döden ska drabba vår familj. LIVRÄDD för vad framtiden har med sig för oss!
Önskar så at framtiden är ljus - jag hoppas det och vill tro på många fina år och mirakel - för det sker!
All styrka till Er som kämpar - hoppet ska inte tyna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen
SvaraRaderaDet ena man vill och det andra man ska.
Det är varken rättvist, kul eller ens uthärdligt ibland... men vet du vad?
Det går ändå, på något underligt vis gör det faktiskt det!
Ni finner en väg, med små steg i taget gör ni er resa, ni vet inte hur eller var den slutar... men vem gör det?!
Gråt, skrik, sparka och tjut vilt... men fastna inte i det... för resan blir vad ni gör den till!
Äckligt flåshurtigt?
Mmmmmm... kanske... men det blir lite lättare när man vänder sitt eviga "varför?" till "varför inte?".
Vi får alla olika bagage och utmaningar på vår väg... vad vi gör med det får vi däremot välja!
Bygg broar, ta emot stöd, omtanke och kärlek som bjuds.
Största kramen Åsa på mailen ;-)
All styrka till dig och din SoulMate i er tuffa situation!!
SvaraRaderaMassor med kramar från Anna
Hej!
SvaraRaderaJag känner så väl igen mig i det du skriver... Även jag är anhörig i detta "cancerland" då min man har en spridd cancer som också den "saknar" bot.
Man är så maktlös, hjälplös i denna situation o önskar inget hellre än att kunna göra något åt skiten!
En STOR styrkekram till dig o familjen
// Veronica
Hej!
SvaraRaderaSkönt att höra ifrån dig.
Det var faktiskt du och din blogg som fick mig att börja blogga. Det var skitläskigt i början men oj vad det ger mycket.
Tack!
Styrka Värme Hopp & Mod till er
SvaraRadera<3<3<3
Hej
SvaraRaderaDu är tillbaka! Jag har undrat så hur det är med er.
Tillåt dig själv att vara ledsen, låt honom och andra få trösta dig. Du behöver det. Det som kan göra mig mest ont är när jag, som är sjuk, inte lyckas trösta min man, när jag vill krama honom men inte riktigt når ända fram.
Ni är två i det här och din sorg, ilska och rädsla är lika verklig som hans sjukdom. Varför ska du orka le utåt?
Ta hand om varandra.
/Helene
Har saknat dig och är glad att du är tillbaka! Är glad att du och din soul-mate fortfarande har varandra - fortsätt kämpa!!
SvaraRaderaHej, du känner inte mig, jag råkade bara titta in, och såg att din make har en cancer som saknar bot? Min mor hade en cancer som saknade bot, snabbväxande elakartade hjärntumörer -glioblastom. Trots detta lyckades vi krympa hennes fem tumörer med helt alternativa metoder och en stark tro på att det var möjligt! Min mor klarade tyvärr inte av kampen, hon var gammal och efter operation i hjärnan fick tumörerna växtkraft igen!
SvaraRaderaJag vill bara säga, att så länge det finns liv finns det hopp! Och även om läkarna alldeles för ofta säger att det inte finns bot... ja, läkarna är trots allt bara människor, och de känner ju bara till skolmedicinens begränsningar! och vägra erkänna de alternativa behandlingars möjligheter! Om jag kunde skulle jag skicka ett läkande ljus till er. Kram