Är det såhär det blir?

Jag får panik.
Drabbas av väldig ångest när min make reser iväg och är bortrest!

Nu tror du att jag är en självisk person som inte ens kan unna min make att "ha ett eget liv", men så är det absolut inte.

Vad som ger mig panikkänslor och ångest är att jag alltid då tänker:

ÄR DET SÅ HÄR DET BLIR OM JAG BLIR ÄNKA???

Jag kollapsar, blir tokdeprimerad och tycker allt allt allt är totalt meningslöst och kan inte ta mig för någonting.

Det måste vara denna rädsla, denna /HEMSKA / tanke som gör att jag reagerar med denna apati, för vi har alltid haft ett hektiskt liv där vi haft mycket "egen tid" och "eget umgänge" vid sidan av vår relation.

Detta påverkar även våra fina barn. Soen är märkt av att Pappa var oerhört sjuk och frånvarande perioden då han opererades och mycket gick snett. Han är rädd för att "pappa inte ska komma tillbaka", blir ledsen när han åker iväg...

Vi pratar ofta om att vi kanske borde skaffa expert hjälp till honom så att han inte behöver ha större problem än han behöver ha till följd av vår absurda, surrealistiska hemska, orättvisa och ovissa mm mm, livs-situation