Nattliga funderingar om biverkningar

Sitter uppe, borde sova.
Vet att jag kommer vara trött imorgon.
Barnen vaknar tidigt.
Men jag sitter här i tystnaden.
Njuter av att det snart är advent.
Att vi tillsammans, hela familjen, pyntat inför julen.

Jag undrar stilla hur julen kommer att bli.
Hur kommer nya medicinen påverka julen som vi ser fram emot?

Ber till Gud att min Make ska klara av medicinen på bästa tänkbara sätt.
Att medicnen ska vara starkare än cancern.
Att nya medicinen får cancern att sluta växa, får den att minska. Kan den försvinna om medicinen är den rätta?
Jag ber till Gud - hoppas han hör mig..

Jag hoppas på mirakel, varje dag. Tänk om de kunde ringa från SU och säga: Vi har förväxlat röntgenplåtarna, det är inte din makes bilder som vi tittat på.
Din make är helt frisk, det är någon annans bilder som hamnat i hans journal.. Samtidigt slår det mig, är jag en hemsk människa som tänker så? Den personen har ju också ett liv, nära kära som älskar den. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänkte sådana tankar... Förlåt mig för det.

Mirakel sker, jag hoppas att det ska ske för oss.
Vad gör jag annars???

Godnatt.