Next Step

Idag har det varit läkarbesök.

Vi anade att det skulle vara något. Spekulerade lite om vad som "komma skulle" men drog inga slutsatser. Anledningen till våra misstankar var att det blev ändring på tidigare inplanerat läkarbesök och då Maken skulle haft sina behandlingsdagar denna vecka som alltså försköts i och med ändring av läkarbesöket.

Väl där höll Läkaren oss inte på halster.
Hon har ändrat tiden för hon har fått kännedom om en ny behandling som gjorde henne glad och som hon vill köra igång med på min Make.

BAKGRUND: Vi har levt med kännedom om cancern sedan januari 2007. Hade den våren en omänsklig resa som är en bok i sig... Jag får se om jag skriver ner de erfarenheterna här, eftersom jag inte är typen som blickar bakåt utan vill se framåt.. Trodde vi skulle få vila från cancern med start november 2007.
Men säg den lyckan som varar för oss...
Cancern var tillbaka - denna gången metastas er i lungorna - redan februari 2008.
Tre månaders ro fick vi.
Sedan dess har han fått 16 behandlingar Klarat dem bra. Tyvärr har cancern älskat hans kropp och inte slutat växa. Medicinen har hållt det hyfsat stabilt. Men det har inte minskat utan varje rönten har visat på en aning tillväxt, även att det blivit fler... F-N (samtidigt som jag måste vara tacksam att sjukdomen ändå hållt sig hyfsat stabil TACK..! Alltså oerhört oerhört kluvet)!!


Nu börjar alltså ytterligare en ny fas.
Nästa fas.

Glad att det finns något nytt som läkarna hoppas mycket på.
Orolig för hur Makens kropp kommer att reagera.
Rädd för framtiden.
Hur kommer vårt liv att påverkas av den nya medicinen?
Orolig för hur Maken kommer att må, vad kommer han tvingas stå ut med?
Hoppfull.
Frågande; vad händer härnäst?

Mycket blandade känslor.
Är helt matt i kroppen, huvudet är alldeles tomt.
Det är en oerhörd psykisk påfrestning att åka till SU och läkarbesöken.
Då kan jag bara ana hur tufft det är för min älskade älskade fantastiskt tappra unika make. Min egen otroliga hjälte och kämpe!