Varför får vi inte leva i någon form av harmoni och lugn? För lycka och glädje rakt igenom (vi har stark kärlek o lycka i vårt förhållande o lilla familj! - Tack!!) känns på tok för mycket att önska sig..
Jag är så trött på ständiga prövningar & motgångar, de kommer alltid, förr eller senare som hårda hårda knytnävslag eller hagelskott...
Undrar dagligen - idag o vissa andra dagar - vad jag eller vi gjort för ont eller vad vi gör så oerhört oerhört fel, för att tvingas prövas gång på gång på gång?
Kan någon säga vad vårt grundläggande hemska brott är???
Livet suger, eller är jag bara gnälligare än andra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är inte gnälligare än andra. Att leva såhär är tungt. Periodvis kan det fungera "normalt" men sen kanske det tunga kommer igen. Det är upp och ner med hopp och rädsla som en ständig berg och dalbana.
SvaraRaderaJag önskar er all lycka och harmoni att få leva ett liv med bara friskhet och utan sjukdom!
//Maya
Visst är det enormt tungt ibland. Skräckslaget, förlamande och hemskt. Ilska, sorg, glädje, kärlek...alla känslor tenderar att förstärkas, iaf för mig. Gråskalorna suddas ut och försvinner.
SvaraRaderaMen det kommer bra dagar igen, de finns där runt hörnet och väntar och de dagarna, de där braiga, underbara dagarna och stunderna. Det är bland annat de som bär oss, som ger oss kraft att orka även under dessa tunga, tunga stunder.
Mina tankar går till dig med hopp om att de där bästa dagarna kommer snart, imorgon men helst igår. Massor av varma kramar till Er fyllda med kärlek, hopp och Lycka // Gabriella
Man har rätt att se på saken på det sättet, att gnälla är nyttigt!
SvaraRaderaDu om någon har den rätten så ursäkta dig inte!!!
George
Jag tycker inte du ä gnällig. Iså fall har du all anledning att vara gnällig. En annan gnäller för det minsta lilla.Tänk ändå va stark du är som vågar gå ut o blogga om erat liv. Delge oss som du inte alls känner att läsa.Oerhört starkt gjort. Har inte haft någon anhörig som drabbats av cancer, men en nära vän o jag vet hur det är "lite i alla fall"Hur det pendlar mellan hopp o förtvivlan. Har inte skrivit till dej förut, men läser din blogg o följer den med hopp. Hopp om att ni skall besegra detta.
SvaraRaderaStora varma jättekramar till hela familjen Maggan