onsdag 21 april 2010

Mållös

Senaste läkarbesöket fick vi veta att skelettscinten som oroat var "ren".
Wow!
Glada - såklart!!
Lättade - såklart!!

Komiskt:
När vi var på onkologen, väntade på att få komma in till läkaren sitter vi och småpratar sinsemellan, maken och jag. Vi fnissar, maken visslar lite lågt för han är rastlös och förmodligen nervös... Men vi är på gott humör, det var en härlig dag med solsken och vårvärme. Vi var inte högljudda eller så. Men vi småskrattade och som sagt maken småvisslade lite för sig själv - glada sånger...

Då säger en kvinna 70 + till oss med irriterad röst:

"Kan du inte visa lite hänsyn, vi är faktiskt sjuka här..."

Ahaaaaa, blir ställda och mållösa båda två, bara gabar och stirrar på henne - tystnar tills vi får komma in till läkaren.
Vad trodde hon vi gjorde där?? Ett par, 30 +, har fikastund på onkologen för det är mysigt????

6 kommentarer:

  1. Helt fantastiskt resultat. Grattiskramar till er och till nya livet. Tyvärr är det så att på onkologen ska man se ledsen ut och helst inte heller frisk. Kramar igen

    SvaraRadera
  2. Men Gud så sjukt! Surf...a skulle jag vilja säga, rent ut sagt! Ursäkta mitt mycket vulgära språk, men vad kan man annat säga?
    Agneta har lagt ut en länk tiller, det var så jag hittade hit, och jag skriver likadant till er som jag skrev till henne: Det är en gåva att kunna skratta mitt i eländet, en ovärderlig gåva!
    Jag jobbar på akuten och träffar DAGLIGEN svårt sjuka patienter. Kan man få en patient att skratta mitt i "skiten" har du fått en vän för livet, kan jag lova!
    Skratta på ni, det smittar kanske...
    Men så har vi då de här "moralfisarna", som ser ut som om de har hela världen på sina axlar, och det har de kanske, en del av dem i alla fall. En del lider bara av nageltrång...Men jag tror att världen väger faktiskt inte lika mycket om man stärker sig med ett leende!
    Kram till er!

    SvaraRadera
  3. ja käre tid....då skulle nog inte min kompis och jag vara där...vi skämtar ju om cancern (som hon har) att "jag har cancer så jag får sista kakan" typ...eller jag säger att kom inte o kör med ditt "cancerkort" igen...jag vinner för jag har migrän...
    skämt som vi använder oss av för att hantera det otäcka som herr cancer representerar...
    den damen hade nog trillat av pinn om vi suttit så där...

    jag tycker man får vara glad, ÄVEN om man har cancer eller till och med ÄNNU MER om man har cenna hemska sjukdom, man vet inte hur många dagar man har kvar, ska man inte fylla dom med så mycket glädje som möjligt då?

    Kramen på er! (hittade hit av en slump:)

    SvaraRadera
  4. haha...hon borde lära sig av er istället!! Livet blir bra mkt roligare att leva om man visslar och fnissar ibland, det säger ju sig självt, och varför sluta leva för att man är sjuk?

    SvaraRadera
  5. Grattis till det bra beskedet :)

    Jag kan inte låta bli att le när jag läser det du skriver om i väntrummet. Min sambo har också cancer och jag känner igen stämmningen från väntrummet, för sambon och jag brukar också le och småskratta där ibland. Och även om ingen har sagt något, så finns det säkert de som tänker det som kvinnan sa till er. Men man måste ju få le och vara glad trots att cancern finns i ens liv :)

    Kram Louise

    SvaraRadera
  6. Helt otroligt!! :-) Positivt otroligt och galet otroligt med tanten på onken... Lycka till och njut av det positiva! /S

    SvaraRadera