Idag var det dax för besök på SU.
Att gå dit - bara som sällskap, som anhörig - höjer pulsen rejält.
Pratade kring biverkningarna.
Känsliga hand och fotsulor verkar komma som ett brev på posten med denna behandling. Förmodligen smärtsamt och tufft..
Har laddat upp med nya ull-tofflor till Maken.
Feta cremer till händer och fötter.
Undrar vad man kan göra mer?
Det är tufft att vara på SU - att se alla människor som är sjuka. En del ser man inte på att de är sjuka... Andra är väldigt märkta av sin sjukdom..
Det är jobbigt och frågorna tankarna blir många och tunga.
Rädslan, skräcken för framtiden och vad den har med sig...
Personalen är ändå fantastisk, att de orkar. Beundransvärt!!!
onsdag 9 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar