onsdag 9 november 2011

Omtumlande

Omtumlande dag med overklighetskänsla.
Att vid två tillfällen samma dag sitta och förklara sin historik, resa i cancerträsket och nuvarande situation.. För nya kontakter. Det känns utlämnande och som om jag/vi pratar om någon annans liv. Jag redogör som om jag vore på ett informationsmöte! Sjukt!

Tacb för alla goda råd, värmande ord och omtanke. Så gott att ändå höra att andra känner igen sig i tankar känslor och situation.

Angående närståendepenning har tanken funnits, men det är ett svårt steg att ta. Hur vet jag att jag inte behöver dem bättre längre fram?
100 dagar, det skulle innebära att jag tror att maken dör inom 5 månader... Ingen kan säga när hans tid med oss här och nu är förbi, ju..

5 kommentarer:

  1. Men ta ut närståendepenning på halvtid, då räcker dagarna dubbelt så länge. Jobba halvdagar under en period, det gjorde jag.

    Det var faktiskt rätt skönt att jobba 4 timmar om dagen för att komma hemifrån och bort från cancern några timmar. När vi fick beskedet att inget mer fanns att göra tog jag ut närståendepenning på heltid. Han dog drygt en månad efter det beskedet.

    Eller ta ut närståendedagar två dagar i veckan eller någon dag här och där. Inget är ju skrivet i sten och du kan ju ta ut dagar när du vill. Du behöver inte ta alla dagar i en följd.

    Stor kram
    Nina

    SvaraRadera
  2. Det är svårt att veta när det är dags för närståendepenning. För min sambo gick det så oerhört snabbt på slutet. Levern var plötsligt full av metastaser. Jag hann bara ta ut 1,5 dag. Jag trodde att vi hade någon eller några månader på oss. Hade jag vetat vad som skulle ske så snabbt hade jag slutat jobba långt före men det kan man ju inte veta. Det är alltid lätt att säga i efterhand vad som hade varit bäst. Jag jobbade nästan heltid alldeles för länge. Man behöver inte ta ut hela dagar utan man kan ta del av dag så räcker de längre. Om dagarna tar slut kanske man kan lösa med tjänstledighet om man har möjlighet. Mitt råd: Var så mycket med varandra som det är möjligt!

    Yvonne i Luleå

    SvaraRadera
  3. Hej och tack för din fina kommentar. När jag läser om hur du resonerar kring närstående penningen så förstår jag. Jag tänkte likadant. Jag började dock ta ut närståendepenning för snart ett år sedan. Idag finns runt 20 dagar kvar. Jag har tagit dem lite då och då, dels när Uffe varit dålig eller när det varit läkarbesök inbokade men även när det har funnits tid då vi bara vill vara tillsammans. För dagarna borde ju vara till för oss, för att vi som familj skall kunna njuta av tid tillsammans. Den är ju tyvärr begränsad.

    De dagarna som i framtiden kommer, då Uffe blir sämre då får jag väl sjukskriva mig. Rätt eller fel men de jag talat med inom sjukvården och även vid försäkringskassan har inte avrått från att agera så som vi gjort i denna fråga.

    Mitt råd till er är att börja nyttja dagarna och fylla dem med glädje, äventyr och minnen.

    All styrka och många Bamse Kramar

    SvaraRadera
  4. Ang närståendepenning.....
    Min kurator menade att min sambo o min syster skulle använda dessa dagar.
    Då sa jag att jag ju tänkte leva ett tag till så vi kanske skulle ta och hushålla med dem. Min underbara kurator svarade mig att Ja, så kunde man ju tänka eller så tar man det problemet när man kommer dit. Då valde jag att börja plocka ut dessa dagar.
    KRAM

    SvaraRadera
  5. Hej,

    Har följt din blogg och några andras bloggar ett tag, men aldrig skrivit något till dig. Jag känner igen nästa allt du skriver, dock förlorade min sambo kampen mot cancern förra veckan.

    Jag kände också panik över att börja ta ut närståendepenning, dels för att man inte visst hur länge min sambo skulle leva och för att jag inte ville att han skulle dö. Men jag började ta ut dem inte på fullt och inte varje dag, då kan man få dem att räcka mycket längre. Och så såg jag dagarna som att de gav mig ork att ha mer kvalitetstid ihop med min sambo.

    Jag tänkte även på att om dagarna skulle ta slut så löser sig det säkert den dagen.

    Ta hand om dig!

    /K

    SvaraRadera