Idag har jag varit hos min psykolog som jag går hos sedan en tid.
Känner mig som värsta Gnäll-Kärringen, får så otroligt dåligt samvete när jag sitter där och pratar.
Det är ju inte synd om mig, jag är ju frisk - peppar, peppar.
Det är här i bloggen och hos psykologen som jag ventilerar och gläntar på känslor, spyr ut min sorg och emellanåt bitterhet.
I "vanliga" livet är det hurtiga-jag som lever.
Vad är alternativet?
Fredag och helg. Barnen är trötta, vi är trötta hela familjen. Men njuter av att vara tillsammans. Det är så underbart att ha en familj. Min fina familj som jag älskar och är tacksam över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänker på dej!
SvaraRaderaHoppas du har huvudet upp och fötterna ner annars är du välkommen att höra av dej så ska jag knuffa dej i rätt riktning.
En kram större än du kan fatta
Åsa
Tänker på dej, vännen, och hoppas du har näsan ovanför vattnet!
SvaraRaderaStor kram Åsa